Det ser lugnt ut på bilden, men det var rena kaoset faktiskt, det märks att man bor i en håla, det verkar som att det var det mest spännande som hänt på länge, jag överdriver inte när jag säger att man stod som packade sillar, det var som på en film från en japansk tunnelbana där de står och pressar in folk, gick nästan inte att röra sig alls, och mitt i alltihop kom nån med en barnvagn, och en satt i rullstol och så min mor med rullator ! Jag brukar inte lida av panikångest, men jag tror jag var nära att få det, och fikat hade de i en smal korridor så alla stod där och köade .
Huva ! som vi säger i Norrland.
Men lokalerna var fräscha, det kändes konstigt att se sin gamla skola så, rektorsexpeditionen var undersökningsrum, och det fanns lekhörna för barn.
Efteråt hälsade jag på min mor som berättade att det här lakanet gått sönder, hon har lagat förr men nu sjunger det på sista refrängen. Jag blev lite nostalgisk, det fanns redan när jag var barn.
- Ja jag köpte det ju -72 eller -73 sa hon.
Det är kvalitet, jag har själv ärvda underlakan sen början på 70 och de håller, men de " nya" jag köpte när jag flyttade hemifrån för 18 år sen, de har gått sönder för länge sen.
Idag har jag rensat bland mina långärmade tröjor, 6 st åkte i loppishögen, det är trångt i mitt skåp ändå, känns som att jag inte behöver köpa kläder på många år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar