Jag tog kameran och handväskan, Claes tog mobilen. Vi gick 5 trappor ner för brandtrappan utomhus.
Nere på gatan kom jag på att tänk om datorerna brinner upp ?
Ingen från personalen brydde sig om att räkna gästerna, folk trampade runt lite förvirrat, några stod ute på refugen i vägen och några nyfikna blandade sig in i gänget. En polisman bad alla gäster komma tillbaks till rätt sida vägen och alla andra att gå till andra sidan.
Polisen sa åt oss att allt var ok och att vi kunde gå upp och sova igen.
Hissarna fungerade inte, de blev automatiskt ur funktion vid larm så vi fick gå 5 trappor upp.
Hjärtat bultade.
Just när jag hade lagt mig tillrätta i sängen så gick larmet igen, på med kläderna igen, den här gången tog vi datorerna.
Poliserna kom tillbaks, och brandkåren men inte ambulansen.
Men nån brand var det fortfarande inte.
Vi försöker stänga av larmet, jag vet inte hur man gör ! sa receptionisten.
Poliserna sa att det inte var deras ansvar längre, de åkte för andra gången.
Det blev tyst, vi började gå mot trappen, då började det igen.
Receptionisten sa att det är ingen brand, gå upp och sov.
Jaha sov ? men det var sånt oväsen, det tjöt och ylade så det hördes ut på gatan, inte kan man sova då.
Flera gäster undrade varför det inte gick att få tyst, receptionisten bad om ursäkt.
En man kom med täcke och kudde och sa : Nu går jag ut och lägger mig i busshållplatsen för här får jag ingen ro !
Varför står det Ofoten på brandbilen ? Motsatsen till Lofoten ? ingen fot här inte.
Det blev inte mycket sömn den natten.
