Jag gillade den men vill nog aldrig se om den, men det är en film jag alltid kommer att minnas, man blir berörd.
Anna blir inte bjuden på klassens återträff efter 20 år, hon blev mobbad på den tiden och gör en film om vad som hade kunnat hända om hon varit bjuden, hur hon skulle ha berättat för dem om hur det kändes att vara utanför och få utstå glåpord.
Hon ringer upp sina gamla klasskamrater och inbjuder dem att se filmen tillsammans med henne och diskutera. En del totalvägrar och menar att de kände aldrig henne, hon var så tyst jämt.
När hon säger att hennes tystnad beror på att de fick henne att känna sig värdelös så blir en del förvånade, andra förstår inte hur hon menar.
Vissa träffar henne gärna, men säger att inte mobbade de, de var ju bara barn, det är inget att älta.
En av killarna säger rent ut när hon frågar hur han skulle känna om hans dotter blev mobbad, att hon är så stark att hon skulle inte bli utsatt.
Han skyller därmed på offret och menar att det är bara de svaga som blir mobbade.
De som man istället borde vara extra snälla med.
Filmen var mycket tänkvärd och borde vara obligatorisk att visa i skolor.
Örhängena på bilden köpte jag på väg till filmen, hade varit sugen på dem ett tag och nu hade jag en rabattkupong som gav 25 % så jag passade på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar