Lika bra jag slutar blogga

Jag hade ett mål med mitt bloggande.
Jag skulle skriva om hur jag ska klara mig utan inkomst tills Corona går över och allt blir normalt igen med jobb.
jag såg fram emot att blogga, att kunna peppa och inspirera andra i samma situation.
Dessutom skulle det vara en anledning för mig att verkligen tänka igenom varje dag, vad har hänt, positivt som negativt,
och att kunna träna mig i att se möjligheter.
Min plan var att söka jobb jag ser att jag har en möjlighet att få, och som jag själv känner att jag kan klara av.
Jag skulle inventera allt, mat, förråd av hygienartiklar mm och se vad vi har, och fundera ut alternativa sätt att tjäna pengar,
kanske börja göra kort igen och sälja.

Det är flera som är i samma situation som jag, utan a-kassa, som hört av sig och sagt att de inte heller är berättigad till det.
Är man projektanställd så är det nästan omöjligt att visa upp intyg på antal timmar man jobbat, för att få ut pengar,
jag kan ibland jobba en timme för 1200 kr, men sen inte ha mer jobb den dagen.
Samhället är uppbyggt på ett byråkratiakt sätt,
det är inte lönen som kan ge a-kassa, utan antalet timmar, så om jag jobbat några timmar för 120 kr och några för 1200 så har jag inkomst
men enligt reglerna inte de timmar som krävs.
Jag vet det, jag har kollat med 2 olika a-kassor och accepterar det.

Men nu har jag tappat lusten att blogga, för jag blir ifrågasatt hela tiden.
I det här landet MÅSTE man göra som alla andra, det har jag insett nu, annars är man en idiot,man är okunnig, man gör sig till ett offer säger de.
Jag har inte anklagat nån , jag har inte sagt att det är orättvist att jag inte får pengar från olika håll,
jag har inte krävt något.
Nu har 3 dagar gått sedan det sista jobbprojektet avslutades och jag har inte hunnit mycket.

JA jag vet att mina vänner menar väl, att ni bryr er om mig, självklart är det inte nån som menar nåt illa.

Men om nån exempelvis startar en blogg och säger att hon köpt ett hus i en by, och vill bo där, så vill hon inte att alla ska säga åt henne att flytta till Stockholm city.
Hon vill blogga om sitt liv.
Det är rätt självklart.

Om jag tar upp bloggandet igen för att berätta hur jag tänker klara mig tills allt blir normalt i min bransch så jag får jobben tillbaks,
då trodde jag att mina vänner skulle läsa om det jag vill skriva om.
Men i tre dagar har jag nu fått höra : Du måste få från soc, du måste kräva din rätt !
( Jag vet att jag inte får från dem, jag har kollat, och det är ingen mening att säga att jag ska kräva. )

Du måste kontakta Arbetsförmedlingen ! De betalar praktikplats eller ordnar kurser med betalning !
( De gör inte det, det är hundratusentals som blir av med jobben nu, det finns färre jobb än förr, jag har kollat )

Du måste söka alla jobb som bara finns !! Även om du inte är kvalificerad ! Nu behövs det folk, så nu bryr de sig inte om erfarenhet !
( Nej, jag har sökt flera jobb som jag inte hade erfarenhet av och fått svar att jag tyvärr inte var kvalificerad, så jag slösar bara min och deras tid om jag håller på så,
jag vill söka jobb som jag ser att jag har en chans att få. )

Du måste gå med i a-kassan, NUUUUU sista dagen NUUUUU Gå MEEEED !!!
( Ja jordklotet kommer att sprängas om jag inte går med, det inser jag ju, så desperata alla är att JAG MÅSTE gå med, fast jag vet att jag inte är behörig att få ut,
a-kassorna själva har sagt det. Men jag är inte så stark som jag trodde, jag orkade inte mer så jag gick med, så nu har jag ytterligare en utgift i onödan dessutom,
när jag senaste åren aktivt dragit in på alla fasta utgifter som inte är livsviktiga. )

Min bästa vän sa att man ska aldrig berätta om sin ekonomi, jag borde inte ha sagt nåt alls, bara låtsats utåt att allt är som vanligt.
Ja så är det, så förlåt att jag var öppen om min situation för att jag trodde jag kunde inspirera nån.