Jag prioriterar inte att prioritera !

Jag blir så less...
Jag har massor att göra,och det har nog de allra flesta.
Städa,tvätta,diska,scrappa,simma, frimärksklubben,läsa,gå på språkmöte mm.
(Språkmöte är en träff när det kommer folk som vill lära sig språk,och så bjuder folkuniversitetet på fika.
Jag brukar prata ryska med ryska tjejer,och de lär sig svenska av mig, folk pratar alla möjliga språk,och ibland har svenskar tränat engelska med varann, mycket trevligt.)
Men det är en parantes, nu börjar mitt inlägg.

Jag blir stressad av allt jag ska hinna med,men mest stressad blir jag när folk säger att jag ska prioritera !
Detta är verkliga exempel,jag hittar inte på för att få till ett kåseri.

Min kompis går på bibelstudium en gång i veckan och tycker det är jättebra,hon vill att jag också ska börja,men jag känner att jag blir så låst då,en gång i veckan sitta och gasa in till stan,och det är ju så mycket annat jag ska göra.
" Det gäller att prioritera " säger hon då med besvikelse i rösten.

Föräldramöten bestäms ofta med oerhört kort varsel, ifjol fick jag veta på fredag att det var möte på onsdag,men då hade jag redan anmält mig till språkmöte.(man måste anmäla sig inför varje så de vet ungeför hur mycket fika de ska skaffa)
" det gäller att prioritera " sa lärarinnan bestämt.
(hon tyckte nog att jag inte tog ansvar som förälder)

En gång när det skulle bli språkmöte frågade en rysk tjej om jag skulle komma, nej jag ska fara till simhallen med min gosse, vi har inte simmat på en månad och det här är enda chansen på minst en vecka till ,sa jag.
" men du vill väl lära dig perfekt ryska,då måste du träna,och du bör prioritera att öva ofta" sa hon då med en ton av att hon fick minsann kämpa för att studera.

Frimärksklubben har möten på söndagar 2 ggr i månaden,men ibland är det cybercrop (scrapmöte på internet) och då vill jag ju scrappa för fullt.
"det var länge sen du var på klubben,det är ju så lite medlemmar och vi blir bara äldre,du som är ung och har barn måste ju hålla klubben i liv,det tycker jag du ska prioritera" sa en 79 årig farbror med förbråelse i rösten när jag delade ut hans tidning.

Jag klagade i ett forum att jag inte går ner i vikt,men inte har tid för tillfället med en massa promenader,för jag har anmält mig till för mycket swappar (bytesgrupper där man scrappar recept eller annat och byter med varann ) och de har ju ett visst datum de ska vara postade.
" vill du gå ner i vikt eller inte ? om du vill det så måste du prioritera motion !) sa en tjej (ok då ,hon skrev det ju,hihi ) mycket bestämt.

Min mor kom naturligtvis hit när jag hade disk på diskbänken,hon kom inte de andra 6 dagarna när det var snyggt, typiskt !
" men hur kan man bara ha det så på diskbänken ?? och det är ju dags att byta till höstgardiner, du kan inte bara sitta och scrappa ,du måste prioritera hemmets skötsel " sa hon,som om jag skulle scrappa hela dagarna.

En tjej startade en scraputmaning,men inte så många anmälde sig,vilket hon blev besviken över.
Jag sa att den verkade kul,men att jag bara måste städa innan svärisarna skulle komma,och att jag inte hann scrappa så mycket just nu.
"Jamen prioritera min utmaning,det är ju fina priser att vinna "sa hon då (jaaa hon skrev ju också)

Jag sa till svärisarna i helgen att jag hinner aldrig bjuda hem nån på middag,men ingen bjuder hem mig heller,och skulle nån det så kanske jag skulle tacka nej pga tidsbrist.
" Det är bara en fråga om att prioritera " fick jag till svar.


Hur i paddans namn tror alla människor att jag ska kunna PRIORITERA allt som de kommer släpandes på ???
Alla de där sakerna, föräldramöten, språkmöte,frimärksklubb,bibelstudium,simma, städa,scrappa + skriva på min bok om Rhodos, sortera dvdfilmer,måla om i källaren,tapetsera om i hallen,hjälpa pojken med läxan,gosa med min snygga man,städa garaget,maila mina vänner,bjuda hem vänner, besöka vänner,städa garderoben,lägga ut auktioner på tradera,motionera,släktforska,brodera osv osv är ju saker som jag vill göra,men jag kan inte göra allt samtidigt,inte på samma månad det går inte.

Men alla anser så klart att det just de gillar,det man råkar prata om för tillfället ska "prioriteras" och så får de det som att låta som att om jag inte gör det så är jag helt och hållet ointresserad av den saken,men jag är visst intresserad,men jag har bara två händer och ett huvud,och det huvudet är alltid fullt med planer,tankar,musik och annat.
Jag sitter inte och slöar om nån nu trodde det.
Men nästa person som hoppar fram och säger att jag ska "prioritera" nåt,den ska jag räcka ut tungan åt,så det sååååååå.