75 års festen som inte blev av

När min far fyllde 70 kunde ingen tro att han skulle lämna detta jordeliv bara ett år och två veckor efteråt . Tiden går fort, nu har han varit en ängel i snart 4 år, i går skulle han ha fyllt 75 och festen hade säkert varit idag när  det är lördag.
Samtidigt som det känns som att tiden går så fort, hur kan det ha gått nästan 4 år, det känns som jag pratade med honom nyss, så känns det som att det gått evigheter och jag tänker då och då att nu får det vara nog, nu har han varit död alldeles för länge !!!

Bilden är tagen på min 37 års dag för 6 år sen.

Farmor i det gröna

Jag hittar hela tiden gamla släktfoton jag inte sett förr, det finns stora mängder här.
Den här bilden på farmor tycker jag så mycket om, hon älskade naturen och ser så fridfull ut med blommor i handen.

Fina finska flickor

Jag hittade det här fina vykortet på en loppis i Vasa, det står inget på baksidan om vilket år det är tryckt eller var, men på framsidan står fotografens namn, lite upphöjt, så det kanske är ett foto ändå ? det är ränder på baksidan för att skicka, men det har aldrig skrivits eller skickats.
2 € betalade jag för dem.

Till minne av Sasha

19 oktober 2004 - 20 juni 2011

Igår skulle min älskling ha fyllt 9 år, pinsamt att jag glömde, min lilla ande svävade säkert omkring här och undrade om jag inte skulle blogga om henne.

Jag har varit flitig

Idag har jag varit så flitig, kämpat ordentligt med att komma ikapp med tvätten, tvättat, hängt, manglat lakan som legat och väntat, burit upp och hängt undan kläder osv,  jag hade tänkt fortsätta min reseskildring från Norge, men jag vill bara sova nu, istället får ni se en bild på farmor och farfar när de gifte sig 1938. Hon var då 29 år, han var 28.

Morfars barndomshem

Jag fick ett inramat foto i fjol, som föreställer morfars barndomshem i Kåhlsta, Ullånger.
 Jag vet inte vilket år bilden togs, men det borde ha varit på 30-40 talet. Bilden är visserligen i färg, men när jag tittar på den på nära håll känns det som att nån färglagt den, det var väldigt populärt ett tag med kolorerade bilder.
Det är väldigt skickligt gjort , och  jag vet inte när färgfoton kom ?
Morfars föräldrar dog 1952 respektive 1959, så bilden måste hur som helst vara tagen senast på 50 talet.
Morfar ärvde bilden av sina föräldrar, sen har min morbror haft den, men han har inte plats nu när de flyttat till lägenhet, så den hamnade hos mig, jag tar emot alla släktklenoder med varm hand.
Bakstycket på ramen var lite löst, så glaset var mycket dammigt på båda sidor, det blev en enorm skillnad när jag putsade upp det. När jag nu ska stoppa in fotot i ramen såg jag på baksidan, tejpen som en gång använts för att hålla fast baksidan.
Ullångers möbler, och så telefonnumret 102.
Jag ska använda genomskinlig packtejp så jag inte täcker över den gamla mysiga tejpen.

Las Lomas 27 år efteråt

 Man ska nog inte återvända till ett ställa där man varit lycklig, där allt var så bra, och tro att det är sig likt, man blir besviken.
1986 bodde jag med min far och min farbror med familj, på hotell Las Lomas i två veckor, tiden gick så sakta när man var barn, vi hade ingen stress, badade i poolen och njöt.
Det var fullt med andra turister också såklart. När vi åkte i år så hade vi tänkt bo på samma hotell, min far hade planerat det. Men eftersom han följde med oss som ängel den här gången, så bokade vi ett annat hotell, för vi som lever behöver bredband, vi tog ett hotell med gratis wifi på rummet.
Tur var väl det, för redan första kvällen ville jag gå och återse Las Lomas. Det var fullt med turister nu med, och vi var så fräcka att vi bara gick in, vi smälte in i mängden.
Men vilken besvikelse ! De höll på att renovera, tur vi inte bodde där.

 De hade målat om också, jag ville ju att allt skulle se ut som förr, men det konstgjorda gräset var borta.

 På den tiden hade jag en hotellkatt att gosa med. Jag ser inte så glad ut på bilden, men jag var otroligt lycklig då.

Hela utsikten var ju förstörd, som jag suttit och drömt mig tillbaks genom åren, jag har alltid älskar den bilden, det var morgon och stilla innan alla börjat bada, och nu .... ja ja.
Och vad ska jag göra i sommar ? Jo åka till en annan ort där jag varit på semester med min far, där lär också allt ha förändrats, men förhoppningsvis inte så här mycket.

På begäran - Timrå

På begäran av min läsare Ellinor, här kommer bilderna från Timrå och Wivstavarv, hoppas du har nån släkting där :)

Idag har jag inte gjort så mycket, varit i kyrkan och sen sorterat papper och annat.

Ett riktigt fynd

 För några veckor sen for jag till Returmarknaden, inte för att jag behövde nåt, men jag kände den dagen att jag bara måste dit, något väntar på mig.
Jag gick runt och tänkte att jag kan ju  ordna loppis istället för att köpa saker, varför är jag här ?
Plötsligt såg jag boken ! Västernorrlands län 1935.
Det var den som väntade på mig.

 Det är bilder på alla möjliga personer, mest "högre folk " som präster, läkare, lärare mm, men även många andra. Bilder på kyrkor är också med.
Jag skyndade mig att hitta sidan för Ullånger.

Olov Viklund, jag tänkte först att det var morfars morfar, men han dog ju 1924, men nån släkting måste det ju vara, om det inte är så att de hade så lång plnaering och pressläggning att även han kom med ? Får kolla upp det närmare.
Men Elis Viklund, det är min släkting utan tvivel, morfars bror som tog OS guld 1936, i boken står han bara som Europamästare.
Jag samlar på bilder och urklipp med Elis, så det var helt underbart att få tag på den här boken, det finns säkert fler släktingar också om jag kollar närmare. Det är en tjock bok.

Gamla bilder är guld värda

Jag älskar gamla foton, det brukar skämtas om hur man får gäster att gå hem, jo man visar sina semesterbilder, med mig är det tvärtom, jag får aldrig nog av foton, och särskilt om de är äldre bilder och visar folk och hur de var klädda.
På den översta bilden firar vi farmors 70 års dag 1979. farmor och farfar till höger, jag och min mor i mitten, och så farmors syster Ebba och hennes man till vänster.
På den undre bilden är det farmors 75 årsdag 1984, synd att hon blundar bara. Hennes syster Ebba står, och deras bror Verner är med på bild.

På de här bilderna ser jag dels att farmor älskade blommiga klänningar och dels att de hann tapetsera om , men båda tapeterna är gråa med diskret mönster.
Jag ser också den gamla tvn som inte hade fjärrkontroll och som tog flera minuter att värma upp så bilden kom igång.
Den första bilden har tyvärr fått fläckar på sig genom årens lopp, men det kanske går att få bort. Jag har köpt en sån fåtölj som på fotot till mitt dockskåp, så jag kan bygga upp deras lägenhet.
Det kan ta tid, men vilket roligt projekt det är ! Skåpet på det andra fotot älskade jag som barn, att fälla ner klaffskivan och titta i de små lådorna där i, och känna den speciella doften av cederträ.
Nu står skåpet i mitt ena vardagsrum, och skålen som de hade på tvn, har jag ställt på skåpet.
Många minnen kommer till liv, och jag ska samla ihop alla foton jag kan få tag på från deras lägenhet, och försöka återskapa glädjen och tryggheten jag kände där.

På strövtåg i Arrecife

 Sista dagen på resan tog vi lokalbussen in till huvudstaden Arrecife, men vädret var inget vidare för att fota.

 Fina bilder, men jag får redigera färgerna lite innan jag framkallar dem.

 Jämförelse, den övre bilden är ny, den undre tog min far 1986, den här bilden har jag som förstoring på väggen.
Hotellet brann 1994 och blev ombyggt sedan, men största skillnaden är berget, det har de inte tagit bort om nån trodde det, men det är alltså så disigt på min nya bild att det inte syns.

 Museet var stängt, och det stod ingen skylt utanför om öppetider heller.
En man satt utanför och spelade flöjt, vackert först, men efter en stund blev det tjatigt, han spelade bara samma melodi hela tiden.

 Om toaletterna var små och äckliga i Paris så var de så mycket fräschare på Lanzarote.
Den här bilden är tagen på ett annat museums toalett.

Besök på den andra sidan

På andra sidan älven alltså, jag hälsade på min mor i sommarstugan och gick på en promenad dessutom. Men det känns som att jag umgåtts med de döda också idag.
Jag tittade i gamla fotoalbum som hennes man ärvt, men han vet inte vilka alla på bilderna är, det är tragiskt, hans far skrev aldrig ner det.
Han tyckte inte det behövdes, han kände dem ju.
I ett av albumen är det bilder på folk som Stig känner igen, hans mormor, farbror mm, jag sa att nu måste han sätta sig ner och skriva under fotona i albumet vilka det är, så inte jag står en dag med ännu fler oidentifierade släktingar.
Ett album med okända människor lånade jag hem, så otroligt vackra gamla bilder, ska scanna dem nån dag.

På väg hem passerade jag kyrkogården. Stigs mamma som jag aldrig hann lära känna, jag var 2 år när hon blev en ängel.
Hans pappa som var som en extra farfar för mig när jag var barn, inte kunde jag tro då att min mor och Stig skulle bli ett par, så Sven skulle bli min låtsasfarfar på riktigt.

Svens föräldrar Oskar och Nickolina som dog innan jag föddes.

Nils, som kallades Nicke, träffade jag aldrig, han var farbror till Sven, alltså bror till Oskar.
Hildegard hann jag bara känna några år innan hon blev en ängel, men jag hann bli väldigt fäst vid henne, jag ärvde en byrå och 2 broderade tavlor.

Ulla, deras enda dotter, hon dog av cancer endast 20 år ung 1956. Jag ärvde hennes foto efter Sven, det var ju hans kusin. Jag har fotot framme, hon ska inte bli bortglömd. Jag har ett örngott hon broderat på, det ligger tillsammans med ett örngott Hildergard broderat på, och flera andra ärvda örngott från olika släktingar. Undrar om det finns nån nu levande som minns Ulla och tänker på henne?

Ett år av saknad

Den 14: e mars var det ett år sen min far blev en ängel.
Jag jobbade på flygplatsen när telefonen ringde.
Jag fattade först inte vad som menades, det måste ju vara en mardröm, jag måste vakna.
Men jag har inte vaknat än, tänk om allt bara är en dröm och så vaknar jag snart och ska på jobbet ?
Ibland tycker jag att det bara gått några veckor, det känns inte som att det skulle vara så länge sen han ringde, och mejlade. Ibland känns det som att det gått många år.

Den här bilden är tagen 2010 när jag firade min födelsedag.

Grattis till min far i himlen

Stort grattis till min far som skulle ha fyllt 72 år idag, nu får han fira med sina föräldrar på den andra sidan.
Jag blir rörd när jag läste vad en av hans fd chefer skrev på facebook idag  :
 " Jag är tacksam att jag fått arbeta tillsammans med Edor. En duktig förare och en god kamrat! "


I går simmade jag 550 meter, idag har jag lite ont i en axel. 
Men jag ska börja simma oftare, jag har bättre arbetstider nu mot för i höstas.

Scrappat lite

Nu när det är slut på julkortssäsongen så har jag börjat scrappa några gamla foton. Här är farfar som ung soldat, inte i nåt krig som tur är, utan bara som värnpliktig.

Morfars mor Anna, det känns så långt borta, att tänka sig att hon är född 1892, men hennes yngsta dotter Elvina ( hennes elfte barn, därav namnet ) lever än och är bara 74 år. Jag är så glad att jag har ett fint och nära förhållande till min morfars syster, än fast hon bor så långt söderut att jag bara träffat henne en gång, men hon är en fin person, och till stor nytta för mig när det gäller att identifiera släktingar på gamla bilder. Mina scrapsidor har klarare färger egentligen, men nu när det nästan är mörkt dygnet runt är det inte så lätt att fota.

6 månader av saknad

Idag har det varit en tuff dag, 6 månader sen min far gick över till den andra sidan, det känns konstigt, jag tycker att det inte är så länge sen jag pratade med honom, men det kan ju också bero på att vi har fin konstakt även sen han dog. Det var ju bara kroppen han förlorade, anden kan ännu kommunicera med mig, senast förra veckan började jag gråta när jag tänkte på honom, och då hörde jag hans röst tydligt i mitt huvud som sa : Men varför gråter du ? jag har det ju bra där jag är .
Och det har han  rätt i, han har det bra, slipper bli förkyld, slipper snö och stormar och kan umgås med alla förfäder som levt före oss.
Det har regnat och stormat hela dan idag ju, så trist väder, och så jag extra deppad då,men som det heter :
The show must go on, så jag hann med en kändisträff på eftermiddagen.

En hälsning från den andra sidan

Ja jag vet att jag har varit dålig på att blogga på sistone, jag har haft rätt mycket jobb, och så är jag förkyld, det går ju aldrig över, kommer och går, på förmiddan kan jag må rätt bra för att sen bli sämre på eftermiddan, bättre på kvällen osv.

Jag ska ominstallera datorn, och då går jag igenom alla filer för att spara ut, så kom jag på att jag har ju mängder med mejl från min fader, i mappen borttaget, det var ju inte så viktigt att spara alla korta meddelanden när han levde, det kom ju nya mejl nästan varje dag.
Men nu sitter jag och går igenom och sparar dem, hittade bland annat den här fina bilden av honom i sin ungdom.
Och så mailet som fick mig att börja gråta, från januari 2011 .

" Hur är det med dig, blir du bättre? Du har ju inte bloggat som du brukar, saknar dina inlägg!

I kväll ska jag se James Bond på TV4+.

Hoppas du mår bättre, kram från Edde "

Ja det kändes verkligen som en hälsning från den andra sidan, och jag insåg att det var ju ett bra tag sen jag bloggade, och han sitter säkert i andevärlden och läser mina inlägg och ser på Bond på tvn.

Nu ska jag snart fara på jobbet, men ska uppdatera med ett kändismöte när jag kommer hem.

25 årig dopdag

Nu har det ju redan gått över midnatt, men idag den 27:e, firade jag att det är 25 år sen jag döptes in i kyrkan. Jag är väldigt glad att jag och min kära väninna Beverly som jag lärde känna då, fortfarande är vänner och har kontakt fast hon åkte tillbaks till USA redan 1988.
1991 var hon tillbaks och hälsade på mig, så jag borde ju försöka spara pengar så vi kan åka och hälsa på hennes familj en dag.

Till minne av Tommy

Min mosters ex, pappan till 4 av mina kusiner, avled i lördags i en olycka, 53 år blev han.
Jag kan ju ärligt säga till mina kusiner att jag vet hur det känns, det är inte ens 6 månader sen jag förlorade min far. Det känns skönt att ha en tro, att inte vara orolig för att man aldrig får träffa sina anhöriga igen, utan att de kan se oss från andevärlden, och när vi en dag dör får vi återförenas med dem.
Jag tänker mig att min far kom fram till Tommy och hälsade honom välkommen till andevärlden och att de satte sig ner och pratade om gamla minnen.

45 åringen

Claes fyllde 45 häromveckan, men jag hann inte blogga om det då.
Det blev inte mycket till fest, han, jag , Elis, och min mor med man.

 Fast den här fisken var verkligen på festhumör.

 Det är en gummifisk jag fått av min kusin, Claes hade visst lite kul när han fotade.

 Våra två gäster.

Det var på söndagen de grattade honom, men han fyllde egentligen på måndagen, den dagen körde han buss, men när han kom hem hade jag köpt en jordgubbstårta från Nisses kondis för att överraska honom.

Här är en bild på min farfar på sin 45 årsdag, han fick tårta i sängen minsann.