Theodor Kallifatides har skrivit ca 30 böcker, de flesta handlar om Grekland, en del är romaner med verklighetsbakgrund, en del är mer självbiografiska.
Jag har läst hans böcker länge, när han var i Holmsunds bibliotek för ca 9 år sen, var det fullsatt i skolmatsalen, att jämföra med när andra författare kommer, så brukar det vara 10-15 personer i ett rum i biblioteket.
Den här gången var det på Grubbe-bibblan, och de fick sätta in fler och fler stolar i skolmatsalen, sen tog biljetterna slut så de fick skriva på lösa lappar bara, vi var ca 150 personer sammanlagt.
Tur att jag och Claes var ute i tid så vi fick plats längst fram.
Alla satt och pratade, men när han kom in så tystnade folk omedelbart.
När bibliotekarien hade presenterat honom så tittade han ut över oss och sa :
Jag är rörd att det är så många som vill lyssna på en liten grek.
Och så log han så charmigt och pojkaktigt trots åldern.
I ungefär en timme pratade han om sin uppväxt, sin skolgång och kriget när hans far satt i fängelse och skenavrättades.
Många blev galna av skräck, när de inte visste om det sköts med lösa skott eller vanliga, men hans pappa kom på ett knep och stod på ett ben när han skulle bli beskjuten. Om han skulle stå kvar så visste han att levde, skulle han ramla så visste han att han var död, och tack vare att han tänkte så, så klarade han förståndet, och kom lyckligt hem, efter att ha frisläppts och fått gå ca 23 mil hem.
På den tiden fanns det inte mycket mat i byn, för tyskarna hade ockuperat det mesta.
" Den här kroppen ni ser,den har levt på mandlar ! " sa Theodor,och berättade hur hans mormor i aftonbönen hade bett att de skulle få bröd.
Morgonen därpå när han vaknade så sprang den lille treåringen och frågade :
Mormor, har brödet kommit ? det hade det inte, men många i byn gick ut i skogen för att plocka rötter att äta,men rötterna var för hårda för att barnen skulle kunna äta dem, så de vuxna förtuggade dem !
" Min stackars mormor, jag har aldrig sett henne med tänder, hon tappade dem tidigt som så många andra, och hon satt och förtuggade rötterna åt mig. "
Hans morfar var en klurig man, han påstod sig kunna 16 språk fast han nästan var analfabet, när den tyske kaptenen skulle tala till byn och behövde en tolk så var det morfadern som ställde upp.
Efteråt hade Theodor frågat honom : Men du kan väl inte tyska ?
- Nä men det kunde ju ingen annan i byn heller !
Jamen kaptenen talade ju det.
- Jo men han kunde ingen grekiska, så han visste inte vad jag sa heller .
När Theodor gjorde lumpen fick han ett brev från sin morfar, utan punkter eller liknande, men i slutet av brevet var det en rad med punkter, kommatecken och frågatecken,och så stod det : sätt in dem där de ska vara .
Theodor pratade även om sin skolgång, att han kunde läsa redan vid 5 års ålder ( precis som jag ) och att han fick beröm av läraren för en uppsats, och han tjänade sen pengar på att skriva kärleksbrev till byns skönhet från alla killar i byn.
" Du behöver inte skriva om verkliga händelser, men om dina verkliga känslor " sa han om sitt författarskap.
Trots att han var så duktig så kom han inte in på universitet,hans mamma sa då :
Oroa dig inte, en dag kommer de att skämmas !
Och hon fick rätt, härom året så fick han ett telefonsamtal, de ville döpa en gata efter honom i hembyn ...
När han reste dit med sin svenska fru och han träffade folk som han inte sett på över 60 år så utbrast han : vad gamla alla har blivit !
- Hur tror du att du ser ut själv då, frågade hon roat.
Jag tycker att han ser fräsch ut för åldern, jag däremot ser ut som att brösten hänger ner på magen, dumma blus som korvade sig !
Men den här gången fick jag kramen jag var för blyg för att be om förra gången, han är en väldigt vänlig och artig man,och tackade alla som ville prata med honom, och ville ha böcker signerade.
Paret som stod före mig i kön tyckte att jag var fiffig som hade med böcker hemifrån för att få signerat, det hade de aldrig tänkt på.
Jag tog bara med 3 böcker, och sa till Theodor att jag har många fler böcker och även ljudböcker av honom,men att jag tog med bara 3 så han skulle slippa skriva så mycket.
- Det var ett klokt beslut sa han, och log.
Han har så mycket att berätta,och han gör det så bra, jag skulle gärna lyssna på honom betydligt längre än bara en timme, nån borde göra en film med honom och hans levnadshistoria.
Min favoritbok är Mödrar och söner, hans besök hos sin mor när hon var 92, varvas med hans pappas anteckningar om sitt liv, den boken är så levande och gripande, hur hans mamma fortfarande tyckte att han var hennes lille pojke,och oroade sig över att hon tyckte han åt för lite, när han var 68 :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar