När man har varit bortrest i två veckor borde man få ha en vecka för att komma ikapp.
Jag hade massor att packa upp, och så tvätta, och post som väntade , räkningar som väntade, och så möblerna jag ärvde som ska sättas på plats.
Så nu är det storstädning i matsalen, vi har tagit ut allt och bara satt tillbaks sånt som verkligen ska vara där.
Exempelvis i ett skåp med lådor, som jag ärvt efter min låtsasfarfar 1995, där låg det bestick i plast, rostfritt stål, nysilver, ja rent av några i silver !
De hade legat där i alla år,och jag hade aldrig kommit mig för att gå igenom innehållet. 2 silverskedar stod det initialer på, så antingen har de tillhört min låtsasfarfars mamma som ung, eller hennes pappa, de hade båda initialerna NB.
Och så bilen då, i går bogserade vi hem min älskade Opel från verkstan, de kunde inte laga hennes motor, den var för skadad, så nu får jag vänta på att skroten ringer och säger att de fått in en motor, det är som när folk väntar på att byta hjärta.
Bilmekanikern hade fräckhet att föreslå att jag skulle skrota henne, men aldrig !
Jag var ju med när bilen var ung och lyxigaste bilen i samhället, vi har åkt till Norge tillsammans, jag övningskörde med henne.
Vi hör ihop, jag känner min faders närvaro så starkt i den bil som han var så fäst vid. Dessutom luktar hon ny bil , trots sina 32 år så sitter nybilsdoften kvar i henne, det är fascinerande.
Här är en souvenir från Paris, en cancan-tjej :)
Rumpa ! Mer avklätt än så här kommer det aldrig bli i min blogg, så passa på att titta nu ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar