Innan vi kom till Estland i år, hade jag aldrig hört talas om Amandus Adamson.
Han levde 1855- 1929, i Paldiski.
Han var både skulptör och konstnär, och studerade i Paris och Italien.
I Tallin fanns Adamsongatan, och likaså i Paldiski.
Här står jag vid ett minnesmärke av honom, lägg märke till att siffran 1 har fallit bort på dödsåret, det får mig att tänka på filmen Benjamin Buttons fantastiska liv, om en man som föds gammal och blir yngre.
Jag har inte sett den, men vill absolut se den, bara en sak som att hur föds han ??
Ingen kan ju föda en gammal gubbe, så jag blir minst sagt nyfiken.
Men tillbaks till Paldiski, i bakgrunden syns en kille på cykel, han var lite skum.
Vi hade hört att i Paldiski var alla husen rivningskåkar, det skulle ligga radioaktivt material bredvid vägarna, man ska inte vistas där när mörket faller, och äta på hotellet, för på restaurangerna är man inte trygg osv osv.
Vi märke intet konstigt alls, visst var en del hus slitna, men det fanns också nybyggda hus, en ny pizzeria mm.
Men den där killen ...
Först stod han och liksom vaktade på en tjej, men hon tog upp mobilen, och då for han vidare, sen stod han och vaktade på oss, så vi gick fram till minnesmärket med flit för att han inte skulle kunna följa oss över gräsmattan, det hade ju varit lite väl uppenbart då.
Så han väntade ett tag, sen låtsades han fixa med bromsen på cykeln, men vi gick på gräset och fotade, och fick även med honom, och efter ett tag försvann han.
Det var spännande, men vi var ju inte jätterädda direkt, det fanns hyreshus i närheten, så hade han försökt nåt hade det säkert funnits vittnen.
Jag ser väldigt stel ut på bilden, men det är svårt att vara avslappnad med en skummis i bakgrunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar