I går var minnestexten i tidningen.
Det jag hade kunnat tillägga var att han började sin karriär som busschaufför i Storuman, och att han där träffade min mor, de flyttade till Vilhelmina och fick mig.
Han hade fotofirma i många som som bisyssla till bussjobbet, först Bergbacka foto, och när vi flyttade till Lycksele så bytte firman namn till Eddes foto.
( Undrar förresten vad jag ska göra med alla negativ från alla brudpar mm som han fotade under alla år, såklart ska jag spara dem, det har hänt ibland att folk hört av sig till honom efter 10-20 år och velat göra efterbeställningar faktiskt, men hur ska de få tag på mig ?? )
I övrigt så uttrycker min låtsasmamma det så bra när hon skriver
" Han var mitt stöd och glädje i livet. Stort är det tomrum han har lämnat efter sig.
Han var snäll och hjälpsam. Jag saknar honom. "
Jag hade inte kunnat sagt det bättre själv.
För övrigt så fattar jag det fortfarande inte, jag har sett hans kropp, jag har tidningsurklippet framför mig, men det känns ändå som att det är ett misstag, att han ska ringa snart ...
Det är dåligt ljud på det här klippet, men viken text !
Ännu en dag igen
Jag vaknar upp med tystnaden
Åh, står där lika vilsen som ett barn
Och som en våg kommer saknaden
Och den sköljer över mig
I samma stund ser jag sanningen
Jag ska leva utan dig
Det är inte regn som faller
Finns inga spår i snön som leder hit
Ett hus bebott av tomhet
Av hjärtat fattas det en bit
Det är inte regn som faller
En kylig vind som söker sig hit in
Får se hur mina tårar
Fryser till is på min kind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar