Edor Eriksson 26 feb 1941 - 14 mar 2012
Han fick snö som rasade från taket över sig ...
Jag var på flygplatsen när jag fick beskedet, jag väntar fortfarande på att vakna från mardrömmen.
Sista bilden på oss tillsammans, i september i fjol, sista gången vi träffades.
Det var ju bara 15 mil mellan, men ingen av oss hade liksom tid att åka iväg den här vintern, i april skulle jag och Claes upp och hälsa på.
Men vi mailade varann ungefär varje dag, och ringde flera ggr i veckan.
Tack och lov, jag behöver inte tänka att jag hade något osagt, vi hade sagt allt, och han visste hur mycket jag älskade honom.
Men vi som hade tänkt åka till Lanzarote nästa år, när jag fyller 40, för att återuppliva gamla minnen, vi åkte dit 1986 på vår första utlandsresa, han såg verkligen fram emot resan, vi skulle bo på samma hotell också.
Elis hittade också en låt som passar in.
tack och lov är jag ledig imorgon, det var redan planerat, jag bara gråter och gråter, och väntar på att han ska ringa och trösta mig, att det var ett misstag, att han kvicknade till på bårhuset. vet inte hur jag ska uthärda smärtan.
9 kommentarer:
Å lider med dig . Gör er resa till ett minne av honom samma plats samma hotell jag är säker på att han hade velat att du skall göra det. Kan inte mer än beklaga ... Min pappa fyller 82 i år och jag bävar för den dagen han inte finns mer ....KRAM till er alla
♥
Många kramar!
Beklagar - är så ledsen för din och Elis skull. Stor varm tröstande kram. Minns de fina stunderna. Din far har du med dig i hjärtat.
Åsa
Kram
Jag blev så ledsen när jag såg detta. Läser din blogg nästan varje dag och har också läst om den fruktansvärda olyckan i VK. Jag beklagar verkligen er förlust och skickar styrkekramar till er.
Beklagar sorgen. ♥
Jag tycker också du eller snarare ni ska göra resan till minne av honom och för att han verkar ha önskat att resan blev av.
Beklagar sorgen, Samara. Vilken fruktansvärd olycka. Förstår att det är tungt för dig. Kramar
Jag beklagar sorgen! Tyvärr hör det till livets gång och det kommer en dag då du kan se tillbaka på de ljusa stunderna och minnena utan att det gör lika ont. Tro mig, för jag har också varit där.
Skicka en kommentar