32 åringen

Igår var det säsongspremiär, då tog jag fram skönheten ur garaget och vi åkte till Statoil och pumpade däcken. Hon fyllde 32 år i april, jag brukar alltid gå ut till garaget och ge henne en doftgran i present, men det blev aldrig av i år. Får ge henne den idag när jag ska till jobbet istället.
Det känns både vackert och sorgligt, att köra den bilen som egentligen var min fars bil, som han köpte när bilen var 1 år och jag var 8 år, vi åkte till Norge på semester med henne flera ggr, och till Östersund med husvagn.

Hon var ett under av lyx i början på 80 talet, elhissar, centrallås, rumpvärmare. Elhissen har lagt av på ena dörren, och rumpvärmaren har gått sönder och blivit bytt och sen gått sönder igen, men centrallåset funkar lika bra än. När jag fyllde 19 fick jag henne i present, då var hon 12 år.
 Ända tills 2002 körde jag henne på heltid, sen köpte jag Samara, och då fick Britta bli en sommarbil. Saltet på vägarna äter bilar, och hon ska inte behöva bli uppäten.

Det röda klistermärket på dörren har texten : VARNING om du värderar ditt liv lika mycket som jag värderar min bil - håll tassarna borta !
Min mor har ett likadant på sin Opel Rekord från 1971 som ursprungligen var hennes fars bil.