Jag läste en så tänkvärd berättelse.
Det var översvämning, en man bad till Gud om att bli räddad.
När han tittade ut genom fönstret kom grannen förbi i en roddbåt.
- Kliv ner i båten så räddar jag dig, sa grannen.
Men mannen ville inte.
- Nej tack, Gud ska rädda mig.
Sen fortsatte det regna, han gick en våning upp, då kom en annan granne i motorbåt.
- Hoppa ner i båten, sa han.
- Nej tack, Gud ska rädda mig, åk du, sa mannen.
Det fortsatte regna, nu hade vattnet stigit så mycket så han gick upp på vinden, och när han tittade ut genom fönstret så kom en helikopter.
De firade ner en stege.
- Klättra upp i helikoptern , annars drunknar du, ropade helikopterpiloten.
- Nej tack, Gud ska rädda mig, jag klarar mig, ropade mannen tillbaks.
Sen kom inga fler, och till slut drunknade han.
Han sökte upp Gud och var upprörd.
- Jag bad till dig att du skulle rädda mig, varför hjälpte du mig inte ??
Gud tittade på honom, så sa han sorgset :
- Jag skickade 2 båtar och en helikopter, vad mer tycker du att jag skulle ha gjort ?
Och det är kanske ofta så, vi väntar på ett mirakel, om vi behöver hjälp med nåt.
Men hjälp kan komma på många sätt, en medmänniska kan bli inspirerad att göra nåt eller säga nåt som kan vara till stor nytta.
Men vi tänker ofta inte på att det är bönesvar, det var ju grannen som hjälpte till, inte Gud.
Men Gud skickar oss att hjälpa varann för att vi ska känna glädjen av att ha gjort nånting fint för en annan människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar