Jag dränks i foton

 Ja det är foton överallt, på sängen, i vardagsrummet, här på kontoret, en del är enkelt att ta reda på vilka som är på dem, jag vet eller min mor vet, ibland står det skrivet på baksidan, men nu blev jag lite tveksam.
Det är farmors föräldrar Tekla Hedman och Karl Jakobsson, och babyn är Verner, det har farmor skrivit på bilden, så bilden är från 1919, men sen är jag tveksam, jag tänkte först att flickan till vänster är min farmor Dagny, men hon ser ju kortare ut än Edvin som är 7, så det måste vara Sigrid, född 1914.
Pojken i sin pappas famn är Gottfrid 2 år, men då fattas farmor på bilden.
De hade dessutom en son, Karl, som inte ens blev en månad, och efter Verner föddes Ebba, Dagmar och Valdemar.

Tekla är 30 år på bilden, Karl är 40 år.

 Här är mina föräldrar med mig när jag döptes ca 2 månader ung.

Visst är jag söt :)

Nu är det klippt

I går lördag var vi alltså på teater, men det var inte särskilt roligt. Skådespelarna var jättebra och de gjorde toppenprestationer, men manuset var väldigt segt.
Men det tog sig på slutet som tur var.
Och nu vet jag inte varför jag inte får rader som börjar ute i kanten, bloggen är besatt ju.

Carina Lidbom spelade både polis och dam från Skattemyndigheten.

                                                       Daniel Träff

                                               Joakim Nätterqvist

                                                               Mattias Olofsson

                                                          Pale Olofsson

Sanna Ekman var jättehärlig, kolla bara på backstagebilden.
Henne fick jag en kram av.

Äntligen Loffe efter alla dessa år, det var så många som ville autografer att han skojade och sa att han borde ta 15 kr för dem. När jag frågade om jag fick en kram så sa han : ja visst, men det blir 15 kr extra då, hahaha. .
- Det är värt det, svarade jag.

Och det är sant, att äntligen få träffa honom och få en kram hade varit värt att betala för, men å andra sidan så var ju biljetterna inte billiga, så vi har ju på sätt och vis betalt.
När vi gick ut ur Folkets hus så började han sjunga " Du svarte zigenare ", sen undrade han var Joakim tog vägen. - Men var är Tempelriddaren nu då ? undrade han, men Joakim blev lite fördröjd med att skriva mer autografer, så vi stod ute ett tag och pratade med Loffe, men sen gick han iväg till hotellet.
Alla var trevliga och sympatiska, men det är ju inget tvivel om vem som var bäst att få träffa.
Carina Lidbom missade vi, men vi har träffat henne för några år sen, så det gjorde inte så mycket.

Janne Loffe Carlsson ikväll

Jag vet att jag inte bloggat på 2 dagar nu, men jag är så trött, och jag har massa fina bilder att visa upp, men att krympa ner bilder tar sån tid, jag vill bara sova.
Imorgon efter kyrkan lovar jag att skriva allt om vår teaterkväll och kändisminglet efteråt.

Servetter

Jag fick så snygga servetter med posten, det är från Lambi, jag samlar koder som finns på insidan förpackningarna och så kan man byta till sig olika saker, tror vi har 5 olika sorters mjukislamm vid det här laget.
De här servetterna var verkligen vårfina och glada.

Idag jobbade jag på flyget i 7,5 timme, nästan utan paus, jag är så trött, ska bli skönt nu med 3 dagars ledighet.
Jag träffade Isabella Löwengrip idag , pratade med henne, men har redan autograf sen förut, vågade inte be att få ta en bild, hon stod och pratade med en väninna, men hon var så fin :)

Sten o Stanley + bonus

I söndags träffade jag Sten Nilsson, och resten av gruppen Sten & Stanley, men förutom han och Ebbe så har de bytts ut så mycket att jag inte har nån koll på de andra 3.
 Sten var trevlig, och jag hade med 2 skivor som han och Ebbe signerade,och en julskiva med bara Sten. Jaha, nu skulle det ha varit bild på dem här, men det glömde jag, ni ser hur som helst de båda brödernas autograf i blocket.

Claes-Göran Hederström var en bonus, han stod väldigt högt uppe på min lista över de kändisar jag vill träffa. Skivan köpte min mor 1968 när den utkom, åren har visst satt sina spår på omslaget, jag lyssnade nästan sönder den när jag var barn. Jag fick en kram av honom, han var också trevlig och sympatisk.

JA jag har gloria, min Claes gjorde det med flit när han bad oss att flytta en bit, jag visste inte varför heller,
det fick jag veta när vi kom hem och såg bilderna.

Hela gruppen och deras gästartist, de var vänliga och ställde upp för en gruppbild så alla fick fota dem, det var ganska många som ville ha autografer, ca 40 st tror jag.

De andra 3 har jag ingen koll på, vad de heter eller vilken autograf som hör till vem, jag fick dem i blocket i den ordning de satt, men inte minns jag nu vem som satt var, som sagt, Hederström var ju där, då blev allt annat rätt ointressant, hihi.

Farmors mor Tekla

Jag har hur mycket som helst med foton att gå igenom nu, eftersom min far var en flitig fotograf hela livet.
Här är farmors mor Tekla, jag ser en hel del av mig själv i henne, jag blev väldigt glad över den här bilden.

Min farbrors hundar på 80 talet, Pia och Chita ( uttalas Sita, stavningen var nog min kusins idé )
 Pia var moster till Chita, den här bilden är tagen på farmor och farfars säng, ytterligare ett guldkorn,
 jag blev glad att hitta en bild på farmors sängöverkast, jo jag vet att jag är väldigt sentimental.
 Jag ska samla på mig alla bilder som finns från deras lägenhet och sammanställa dem och skriva om mina minnen därifrån.
Jag har en annan bild sen förr där hundarna sitter i fönstret i farmors sovrum , när jag tänker efter är fönsterbrädan likadan som de jag har här i huset, och det var just de som var en av anledningarna att jag köpte det här huset, mitt undermedvetna kände nog av det.

Middag på Hotell Lappland

Jag är inte särskilt imponerad av hotellet och allt runtom showen. När vi kom dit så var parkeringen oplogad, så vi fick gå i snöslask en bra bit och sen uppför en backe för att komma till hotellet.
 Det skulle kosta 20 kr per person att hänga av sig jackan, vi och ett annat par blev upprörda, har man betalt 795 kr per person så ska ju sånt ingå.
 Man fick heller inte samhänga på en galge för att spara pengar, jag sa det till mannen som tog emot jackorna, att jag tänkte göra en insändare, för det är ju bara larvigt att ta betalt, paret som var där samtidigt som oss höll med mig. När vi sen kom fram till korridoren där man skulle gå in till salongen så upptäckte vi att där kunde man hänga jackorna gratis, så vi gick tillbaks för att få jackor och pengar tillbaks. När vi återvände till han som vaktade kläder stod 5 personer där och var upprörda
- Va, ska vi betala för att hänga undan jackorna, vi har ju betalt inträde !
Jag upplyste dem om att det gick att hänga gratis runt hörnet, och att vi kommit för att hämta tillbaks våra jackor och pengar. Då ville de också ha jackorna tillbaks, de hade inte hunnit betala än. När vi gått till garderoben vid salongen så kom garderobsvakten efter oss !
 - Anledningen till att det är gratis här är för att ingen vaktar här, men när man betalar så vaktar jag dem hela kvällen.
 - Gör du, du är ju här nu, så de jackor som hänger där är ju obevakade just nu, sa jag
. Då skyndade han sig tillbaks, haha. När showen var slut hängde det massor av jackor i gratisgarderoben.

Maten var inte imponerande heller, räkcocktailen var god visserligen, men väldigt ynklig, och en stor citronklyfta i mitten, sen var det inte så mycket kvar.

Kycklingen var torr, och grönsakerna rätt slappa och slöa, en morot ska ju vara krispig, men alla grönsaker var gråaktiga och mjuka. Bearnaisesåsen med soltorkade tomater hade skurit sig och var kall.
När Claes påpekade det sa servitören överlägset: Bearnaisesås är ju en kall sås, den ska serveras kall.
 Jo pyttsan, jag som bara ääääälskar bearnaise, jag skulle kunna ha en tröja med texten " bearnaise byggde denna kropp ", och inte ska den serveras kall,visst det finns en del man köper kalla , men jag har aldrig fått den kall på en restaurang nån gång.
 Det sa jag till honom också, men han envisades : Restauranger serverar alltid bearnaise kall, annars kan den skära sig. Ja, den var ju redan skuren, hmmmm, men när Claes fortsatte säga att han inte ville ha den kall så gick servitören och micrade sås åt oss.
 Potatisgratängen smakade inte vitlök och var ganska bränd på ytan, men vi hade fin utsikt över älven.
 Nä ska man äta gott i Lycksele så ska man äta på Golden bar, inte på Hotell Lappland.
Och jo, jackorna var kvar när vi for hem, inte hade nån gått in på hotellet och stulit dem inne i en korridor på andra våningen.

Aftershave på nära håll

Efter showen skrev de autografer till alla som ville ha, det var så kul att träffa dem, jag fick kramar av allihop.
 Anders Eriksson.

Jan Rippe.

Min favorit Knut Agnred.

Per Fritzell.

Det var ca 400 som såg showen, och ca 10 som ville ha autografer. Halsbandet hade jag lånat av min låtsasmamma.

AfterShave i Lycksele

 

 Det var ett stort ögonblick i lördags när jag fick se det härliga gänget live.

 Farbror Frej håller upp ett papprör som blir ett avgasrör.

 Första 45 minuterna av showen hade de ett hjul och snurrade på, och beroende på var hjulet stannade så spelade de en sketch eller en låt.

Fast de har sitt 30 års jubileum och borde vara less på samma gamla skämt så märktes det att de hade jättekul själva, när en eller två var framme och tjoade på, då satt de andra och garvade för fullt.

Så fick vi se en mage också ;) han spelade en stå-upp komiker.

Min favoritlåt med dem, Truckdriving sång, det var en ljuvlig tortyr att spela in den och inte få sjunga med, jag satt och kämpade hårt för att knipa näbb, det hade inte varit bra om jag hade kommit med på filmen.

Uggla och Di Leva var nästan gästartister,haha.

                                           Hej då macken, vi ses i morn.

Alla 4, av Galenskaparna och AfterShave fattades 3, en som inte var med, en son hoppat av och en som dött. JO jag lovade att blogga järnet, men jag tänkte inte på hur tid det tar att krympa bilder och ladda upp video, sen har jag blivit så kvällstrött numera. Eller över huvudtaget har jag varit så trött sen min far gick över till den andra sidan.... Imorgon ( ja idag då det är ju över midnatt nu ) lovar jag att blogga om mitt möte med dem, måltiden och sen Sten & Stanley .

Min galna helg

Det har inte blivit så mycket bloggande som jag hade tänkt, men det kommer ikväll, jag ska jobba med telefonintervjuerna nu kl 17-21.
 Först sov jag ut ordentligt, sen har vi rensat undan alla saker som vi bara la i hallen i går. Det blev ju så stressigt med allt. Först åkte vi upp till Lycksele i lördags, hann umgås med min låtsasmamma i 3 timmar,
sen åkte vi till hotellet för att se på Galenskaparna och Aftershave show, men Kerstin har hoppat av, Peter är död, och Claes var inte med, så de var bara 4, men de var underbart roliga.
Sen var jag uppe halva natten och gick igenom foton och andra saker som jag ärver efter min pappa.
 På söndagen fortsatte vi att rensa och sortera, det var en del att kasta också, bland annat en Ikea katalog från 2009. Undrar egentligen hur mycket skräp det finns, om alla i Sverige skulle rensa ut sånt som bara är bråte rakt av, hur mycket det skulle bli.
 Kom hem, bar in kassar och väskor, svårt att ta sig fram i hallen, fastnade med en väska i ett dörrhandtag, Claes skrattade, sen fastnade han med foten i en kabel.
 Mobilen ringde, en kompis som berättade att förutom Sten & Stanley som vi tänkte träffa så var Claes-Göran Hederström också med dem, leta fram singeln med honom, nytt mobilsamtal, min mor, men då ringde den fasta telefonen, en kyrkis som ville komma på besök, men jag fick tacka nej för vi skulle redan ha åkt vid det laget. Åkte iväg, träffade dem, och kom sen hem trött och överväldigad. Men som sagt, mer om kändisarna och om den sk maten på hotellet senare ikväll.

Lycksele tur och retur

Jag lovar att blogga järnet imorgon, jag har hälsat på min låtsasmamma och börjat gå igenom min faders saker, varit på show med Aftershave, inte Galenskaparna tydligen, fast jag fattar inte skillnaden. Bara sovit 5 timmar, för jag satt uppe och tittade på gamla foton och grät, sen hem igen, packa ur bilen, så upp till stan för att träffa mer kändisar, nu är jag så trött så jag reagerar primitivt och säger : säng säng säng !

Nahid Persson Sarvestani

Igår hann jag med ett kändismöte på flygplatsen, Nahid är filmare och regissör, hon var jättegullig och rar, men vi hann bara prata några minuter innan planet skulle gå. Fotat med mobil, därav den dåliga skärpan.

Autograf på persiska, " hon kan ju skriva vad som helst " sa John Crispinsson. Ja exakt, " Du är en apa " sa jag, och så skrattade vi alla tre. Honom har jag träffat förr och fått autograf av, ifjol tror jag, han mindes inte mig, men det gör han säkert om vi råkar träffas fler ggr . Jag visste att hon skulle flyga med just det planet, så jag hade en papperslapp i en pocketbok i handväskan för att vara redo, och en kalligrafipenna.