En av mina favoritbloggare är Foki, och hon brukar då och då äta " en romantisk middag " med sin kille.
Men när jag och Claes skulle ut och äta var det rena dårhuset.
Svärföräldrarna ville bjuda oss på en påskmiddag, så vi skulle få äta och skicka räkningen till dem.
Jag blev glad och tänkte att vi kan ju prova Invito, jag har hört att den restaurangen är bra.
Men när jag kollade menyn på nätet så lät det inte gott, det var mest konstiga saker på menyn.
Kollade flera andra restauranger, men de flesta har stängt idag, det är ju ändå en röd dag.
Så vi beslöt oss för att äta på Kajutan i Holmsund.
Elis ville inte följa, han ville ha hämtmat istället. Det var då jag kom på den dumma idén att då kan vi ju ha en romantisk middag för två.
Redan på dagen visade det sig att Elis ville ha sin mat redan då, och från Holmsunds pizzeria, så han fick pengar för att köpa kebabtallrik.
På kvällen for vi till Kajutan, och beställde mat.
Jag åt räkor till förätt, brödet var perfekt krispigt.
Claes åt löjrom.
Min varmrätt, Fläskfilé med strips och bearnaise.
Medan vi åt råkade servitrisen tappa 2 glas som hon skulle ställa in i ett skåp, så jag hoppade högt, glaskross över en bra bit av golvet blev det,
en man som kom in och skulle ta takeaway blev minst sagt förvånad över glaset på golvet.
Claes mat, oxfilé och fläskfilé med pepparbearnaise, och en tomat fylld med champinjoner, den fick jag för han gillar varken tomater eller champinjoner.
Plötsligt fastnade nåt i halsen på honom, eller inte riktigt halsen, lite längre ner, men han satt och hickade på och såg ut att må väldigt dåligt.
Han gick ut på toa och lyckades hosta upp en liten köttbit, men kunde ändå inte äta nåt mer sen, det var som att det var stopp i matstrupen.
Jag orkade inte all min mat, och när biträdet frågade om vi var klara så bad vi att få med oss resterna, förklarade som det var
att han fått nåt i halsen.
Hon beklagade och tog våra tallrikar och gick iväg och kom sen med maten i en frigolitkartong, frågade om vi ville ha glassen, jo jag ville ha,
men Claes trodde inte han skulle kunna svälja ens det.
Hon gick iväg med mina strips som var kvar, ca halva skålen, så kom jag på att oj, de skulle ju ha stoppats med resten av maten !
Så jag gick till köket och frågade, nej de var bortkastade !
Då höll jag på börja gråta, jag tål inte så mycket nu sen min pappas död, jag bryter ihop för minsta lilla.
- Kastat, men de skulle jag ju också ha ! sa jag.
- Jaha, oj, det var ju synd, sa hon.
Ja det var det, hon borde väl ha bett om ursäkt för att hon missförstått och erbjudit sig att göra några nya åt mig att ta med ,men nej dååååå.
Jag åt min glass med hjortronsylt medan biträdet sopade golvet ( ! ) vi var nämligen de enda gästerna just då, de andra 2 sällskapen som var där när vi kom hade gått sin väg.
Jo det är norrland det här ...
Och Claes satt och såg ut som att han skulle dö, så jag åt snabbare än jag borde ha gjort, jag ville ju bara hem, eller eventuellt till sjukhuset med honom.
Glassen var kall och jag började hosta, då frågade servitrisen om jag också satt i halsen ?
Nej jag hade bara förfryst halsen.
Och nu sitter vi här och Claes säger att 10 år kan vi skratta åt det här.
Jag vill bara få gå och sova, hela kvällen blev ju förstörd, romantiskt, nä knappast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar