torsdag, oktober 06, 2011

Hur mitt autografsamlande började

En av mina läsare skrev för några veckor sen :
" Tar du bara autografer av personer som du själv gillar på något sätt, eller det räcker med att de är kända?
Någon gång måste du väl ha tagit autografer av kändisar bara för att de är kända, och tänkt att honom/henne gillar jag inte så mycket. Hehe.
Hur många autografer har du och hur började ditt intresse för att samla på autografer? :) "



Det började med Snoddas, jag var 6 år och han uppträdde på Ica Granen i Vilhelmina.
( Det var tider det, när den affären fanns, jag får nog skriva ett nostalgiskt inlägg om den butiken nån dag. )
Jag tyckte han såg lite otäck ut, jag var faktiskt smått rädd för farbrorn med de tjocka läpparna, och jag kunde absolut inte förstå varför min mor ville att han skulle skriva i mitt anteckningsblock !
En fisk ritade han också.

Men nu är jag såklart väldigt tacksam att jag har sett honom på nära håll, och att jag har en autograf som han skrev till mig.
Jag minns det så tydligt, exakt var i butiken vi stod.
Det var min första kändis, sen dröjde det ca 2 år innan jag kom på att det var kul med autografer, så jag började skriva till folk, och alla svarade faktiskt.
Arne Weise, Sven Melander, Bengts Alsterlind från Hajk, osv.
Min första utländska autograf var William Katt, som hade huvudrollen i Titta han flyger, som handlade om en lärare som plötsligt få superkrafter.
Det minns jag också så tydligt, tyvärr har jag inte kuvertet kvar, men det var vinter, jag var hemma från skolan pga förkylning, och så kom posten.
När jag insåg att HAN verkligen hade svarat på mitt brev, han skickade ett signerat foto, då blev jag så glad att förkylningen försvann på en sekund.
Det är tydligen det som är botemedlet på förkylningen, total glädje :)

Sen fortsatte jag skicka brev, det var sällan jag träffade nån personligen, vi bodde ju uppe i lappmarken, men mina föräldrar har båda varit med i tv-program med Staffan och Bengt, min far var statist i Ordbrukarna och hade till och med en replik , där han hälsade på en ko och sa : hej jag heter Edor.
Tyvärr har vi det tv-avsnittet på en gammal video som inte funkar, jag hoppas att nån kan laga den en vacker dag så man kan rädda över det till dvd.
Det var fyrkantiga videoband på den tiden, många år före vhs.
Min mor var med i julkalendern, en kompis undrade om hon kunde komma till mig den dan, men jag sa att det går inte, för Bert-Åke Varg ska hämta oss och vi ska åka till en tv-inspelning. Hon trodde mig inte, så hon kom över ändå, gissa om hon tappade hakan när han plingade på dörren :)

När jag var 12 år och bodde i Lycksele träffade jag Style på deras hotell, jag for dit helt enkelt,och de var så trevliga och skrev autografer, jag var salig, och stod i centrum på skolan flera veckor efteråt, jag fick berätta gång på gång vad de hade sagt, vad de hade på sig mm.
Sen var det en lång period när jag slutade skicka brev till kändisar, jag fick bara autografer efter konserter, men för några år sen började jag och Claes att mejla lite och de allra flesta svarar.
Vi började också kolla upp vilka som kommer till stan, var och hur man kan träffa dem, de allra flesta gångerna går det bra, vissa har signering och tar sig god tid med alla som vill träffa dem, vissa stressar förbi och skriver bara som hastigast i blocket.

Jag vet inte hur många autografer jag har, men jag håller på med en lista :)
Jo visst tar jag autografer även från de jag inte gillar, det beror på, är det flera samtidigt, och jag ändå åkt för att träffa en jag gillar, och det är en kändis med som jag knappt känner till ,eller rent av inte gillar, så visst passar jag på ändå, det är kul att utöka samlingen, men jag hycklar inte.
Är det nån jag gillar och de har tid att prata så berättar jag gärna vilken som är min favoritlåt/bok/film med dem osv, men är det nån jag inte gillar, så ber jag bara om en autograf och tackar vänligt.
Det är ytterst sällan jag åker iväg för att träffa nån jag inte gillar om det är bara den personen, men är det nån som är nog känd så gör jag det ändå.
Är det nån jag gillar ordentligt så kan jag tänka mig att åka upp till ca 15 mil för att träffa dem :)

1 kommentar:

G Kjellvander sa...

Vad roligt att du tog dig tid att svara så omfattande och i ett eget inlägg. Väldigt trevligt att läsa dina minnen från första autografen 1979 och framåt, tack för ett bra svar =)