Han började med att säga " Om jag inte ser nervös ut så är det en bluff. Jag ser inte mig som nåt särskilt alls, och så ska jag säga nåt vettigt som ni ska ta med hem".
Så började han berätta om sin barndom, hans mamma hade doftat apelsin och var rektorn på skolan han gick i, hans pappa doftade nytjärade skidor och var polis.
Han hade inte hunnit så mycket längre, förrän jag insåg att en kvinna på raden bakom mig pratade för fulla muggar, det bara fortsatte, jag och de som satt bredvid mig började vända oss om, sen de på raden framför oss, och sen de på raden framför det !
Hon fräste - Ja , ja, jag ska vara tyst. Men efter bara nån minut satte hon i gång igen och pratade högt och tydligt med sin väninna, när folk återigen vände sig om blev hon skitsur ! - Ja ska man inte få prata så går jag då ! sa hon ,och så gick hon.
Tur var väl det, vad skulle hon där att göra om hon inte ville lyssna på Per ?
Han fortsatte sin berättelse med att säga att det var svårt för honom att få tjejer i tonåren, han var lite blyg, och hade stora öron, och så mamma som rektor då ...
Så han testade alkohol, och då blev han mindre blyg, så han fortsatte dricka .
Nu när han ser tillbaks på sitt liv så har han nästan inga minnen mellan 1980 och 2000, det är mest vad folk har berättat för honom efteråt.
Ändå gick det bra för honom hela tiden med affärerna, han var skateproffs, importerade brädor, designade kläder med inbyggda skydd osv.
Ett tag bodde han i USA och var då med att starta en tidning, men så småningom sålde han sin andel och flyttade hem.
Härom året fick han veta att den tidningen hade blivit ett imperium med 35 olika titlar....
Så han uppmanade publiken att man ska våga tro på sin idé, och inte ge upp för snabbt, det kan ta tid att få framgång, men förr eller senare händer det.
Och det man ger ut får man tillbaks, om han är vänlig mot en kollega så jobbar den personen bättre, och går sen hem och är extra snäll mot sin familj osv osv.
Senare hade han flyttat tillbaks till USA ,men när hans tjej var otrogen med hans kompis så började ha ta droger " för att hämnas på henne genom att skada mig själv, ja det var inte så smart " , och snart blev han tagen av polisen.
När han kom ut efter några veckor så började han om, men när han blev tagen av polisen för andra gången blev han mirakulöst räddad, han stod där med handklovar på när polisen fick larm om ett mord, och då hade de inte tid med honom så de bara släppte honom där på gatan.
Per insåg att det var hans stora chans så han lämnade allt och flyttade hem till Sverige och började studera företagsekonomi.
Han startade ett företag som gick bra, men pga sitt alkoholmissbruk så började han försnilla pengar ur kassan, och tillslut kastade hans bror ut honom ur företaget, sambon lämnade honom och han förlorade vårdnaden om sin dotter.
Plötsligt var han uteliggare som fick be soc om pengar.
Han kände sig helt under isen och värdelös, men en kvinna på socialkontoret såg honom i ögonen och sa : Jag tror på dig, jag vill skicka dig på rehabilitering.
Det förändrade hans liv helt, att nån trodde på honom, så han gick med på de krav hon ställde, och sen dess har han inte druckit en droppe alkohol.
Han avslutade med att säga att om han som hade en fin uppväxt med goda föräldrar, kunde bli missbrukare så kan vem som helst bli det, och man ska akta sig noga för vad man gör, och inte bara tänka att det händer inte mig.
Dessutom sa han att när det gäller jobb och affärer så ska man vara modig, våga starta ett företag, våga ta chansen.
Efteråt stod jag och pratade med honom när han stod utanför och rökte, då kom det fram en kille och bad om en cigarett och fick det.
Killen tackade och sa : Nu kan jag skryta för alla mina vänner att jag bommat en cigg av Per Holknekt !
Jag berättade för Per om hur jag i våras tog mod till mig och mejlade ena lokaltidningen och frågade om de ville att jag skulle skriva nåt, och det ville de, och nu har jag haft tre artiklar inne.
Han log stort och utbrast : Grattis ! så skakade han hand med mig och klappade mig på axeln och sa att det är så man ska göra, se en möjlighet och ta den.
Jag är verkligen glad att jag lyssnade på honom, han pratade så äkta och ur hjärtat, med ärliga och ibland småroliga anektoter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar