Ja nu har jag bara en lektion kvar i franska, det är olika många beroende på vilket språk det är, de flesta är 90,men tyskan var 100, och franskan är bara 89 st.
Så är det olika långa lektioner beroende på språk också, granskan var ca 20- 22 min från början,men ökade till 27-30 på slutet. Och det är inte undra på, så som läraren kacklar och tjatar hela tiden. Om jag skulle få tag på honom så skulle jag fråga om han tror att man är helt koko-pling i skallen.
Franska är ett språk som jag tycker att jag kan bra sen skolan, men jag ville bli duktigare på att prata det,och få kläm på grammatiken. Det känns som att det går jättebra för mig, de flesta orden är ju inte nya,som när jag exempelvis höll på med japanska.
Men man undrar ju hur de tänker de som gör såna här kurser.
Om man ska repetera ett ord så ska man ju göra det framifrån, inte bakifrån !
Men i japanskan så var det hela tiden bakifrån, på ett mycket tråkigt och irriterande sätt.
Exempelvis ordet för hej : konnichiwa.
Då säger den japanske läraren så här : wa wa chi chi chiwa chiwa konni konni konnichiwa konnichiwa ,och sen kommer då amerikanen och frågar : vad heter " hej " på japanska ? och japanen svarar : konnichiwa konnichiwa.
Blääää, ok att en del ord måste delas upp om de är långa,och det är bra att repetera,men det är ju inte undra på att kurserna är låååånga när de ska hålla på och fåna sig så där.
Och sen då ordföljden.
Hela tiden så hoppar amerikanen fram både i japanska och franska och säger : watch the word order, eller : be careful with the word order.
Från början blev jag ju tveksam och tänkte att ska det inte vara som man lärt sig hittils, så jag trasslade in mig i konstig ordföljd, men sen fick jag ju höra att det skulle vist vara som man lärt sig.
Jag får lust att be amerikanen stoppa upp sin ordföljd nånstans.
Och nu i franskan, när jag gick i skolan så lärde vi oss att säga vi.
Vi ska gå på bio, ska vi gå ut i trädgården , osv.
Men enligt den här kursen så säger man hela tiden man !
exempel på meningar jag fått lära mig : om man ska gå ut i trädgården ?
Imorgon ska man gå på bio,vill du följa ?
Det sa de aldrig i skolan, då hette det "nous", men i den här kursen säger man " on".
I början fick man lära sig att "jag vill " heter " je voudrais " men efter 30 lektioner så sa läraren att det är bättre att säga " j´aimerier " ( och reservation för stavning nu,det här är ju en ljudkurs, så jag måste kolla i nån bok och uppdatera mig på hur man stavar ,jag har inte skrivit på franska på 21 år ju.
Sen efter ca 60 lektioner så hette det att det är bättre att säga " j´aimerier bien".
Och sen dess så har jag velat vråla åt amerikanen, för varje gång det kommer en mening som typ : jag vill ha ett glas vatten, så måste han bara kläcka ur sig : använd "bien "
Dessutom säger de ofta halva meningen !!! jamen ska man få tänka fritt typ ?
meningen är ju att man ska träna sig att tänka efter själv,men nej dååå, om meningen är " det är min systers dotter " så säger fransmannen i en liksom konspiratorisk ton vad " det är " heter på franska.
Morr och väs.
Nu har jag börjat med mandarin ! Jo det låter gott, hihi.
Men det har kommit en ny tjej i kyrkan som är från kina, hon ska bo i Umeå i 4 år, hon kan engelska bra,men inte så mycket svenska än, och jag tänkte att det kan vara kul för henne om nån kan prata lite på hennes språk.
Men återigen denne amerikanske lärare ,suuuuuuck.
Han säger efter typ varannan mening : Lät ditt uttal som speakerns ? Kolla noga att du uttalar orden på samma sätt som honom.
Nej men tänka sig, ska det låta lika också,det kunde man väl aaaaaaldrig tro .
Jamen vad tror de ? att man lyssnar på en kurs,och så uttalar man det lite hur man vill,utan att försöka få det att låta likadant ? morr.
Sen tjatar han om stigande toner hela tiden .
typ : hörde du den stigande tonen ? hörde du att tonen först steg och sen sjönk i en här meningen, osv osv.
Vem bryr sig ? jag vill lyssna på kinesen och härma honom, inte på en pekpinne tryck upp i ansiktet hela tiden.
" Hej " heter på mandarin " Ni hao " det betyder ordagrant " du bra " ,vill man fråga hur nån mår, så säger man " ni hao ma ? " där ma är frågeordet.
Och sen säger amerikanen : man frågar inte hur nån mår annat än om man är mycket nära vänner !
Nähä, ska han bestämma det ? om man ser nån som hostar och mår dåligt, då får man inte fråga hur de mår ? morrrrr säger jag.
Tur det är gratiskurser, hade jag betalt för dem så skulle jag ha krävt pengarna tillbaks bara för att amerikanen är så larvig.
Men det är kul med språk, jag älskar att kunna säga " jag kan tala lite mandarin "
" Woa hui shoa idear pu tuong kwa " :)
4 kommentarer:
JÖSSES!!! Du har tålamod för 100, jag skulle inte ens komma på tanken att läsa så många språk!! Hihi mandarin!! Jo du det låter gott men språket är väl lika svårt som japanska kan jag tro. Det kan kanske vara så att i Kina är det oartigt att fråga okända/mindre bekanta hur de mår, jag har för mig att jag läst det någonstans. Jag undrar om de inte tror att de ska råka ut än värre eller att den som frågar ska drabbas om de mår dåligt. Jag är inte säker men någonstans i bakhuvudet surrar något vagt minne om att det var något sådant. De har många obegripliga seder i Asien, som vi kanske inte begriper oss på eller ser some en självklarhet här i Sverige att det är ok. Kolla med tjejen som kommer, hon vet säkert mer än vad jag gör.
Snart är det dags för VH för dig... nu ska jag strax iväg. Måste hämta ena sonen i skolan. Jag berättar i mail vad som hänt. Vill inte lägga ut det på nätet.
Hej! Ingen fara, jag har inte heller tid att läsa bloggar så mycket som förut! :) Hoppas du mår bättre nu!
Vad intressant att lära sig mandarin-kinesiska, även om det är världens mest talade språk (är det det fortfarande?) så är det ju inte så många förutom kineser som kan det! :) Vilka andra språk kan du?
Trevligt veckoslut!
Vart hittar du dessa språklektioner som är gratis???
Jag är riktigt långsam på att kommentera... men bättre sent än aldrig va?! ;-)
Kan iaf svara på detta med franska. Jag tror att i skolan fick ni lära er "fin franska", alltså hur det egentligen är rätt att säga. Tyvärr pratar man inte så längre...
Jag kan säga att jag och alla jag känner använder ON och inte NOUS. Om min mamma skulle säga till mig "nous sommes allés" när hon pratar så skulle jag nog skratta lite. Det låter lite fånigt nästan, det blir så "fint" och det passar inte. Nuförtiden säger man "On est allé", "On va à la piscine", osv...
Så det beror nog lite på vad du vill lära dig för franska: Den fina som inte används så mycket eller den man pratar.
Ang: Je voudrais/ J'aimerais så är aimerais lite mer artigt och inte lika bestämt. Voudrais är väldigt bestämt, det är verkligen en vilja. Aimerais är lite mjukare, typ önskar.
Det där med "aimerais" eller "aimerais bien" har jag aldrig ens tänkt på, men det är nog för att franska är mitt modersmål. Tycker båda funkar lika bra, det beror nog lite på vad man säger, var och hur.
Man kan till ex säga: Tu aimerais aller à Stockholm? Oui j'aimerais bien.
Tycker inte du behöver tänka så mycket på om du behöver använda "bien" eller inte, skillnaden är så liten i mina öron.
Hoppas min kommentar hjälper dig lite! Fråga gärna om du undrar över något...
Ha det bra!
Skicka en kommentar