Vädret dödar mig

Jag skulle kunna skriva en roman om mitt arbete inatt.
I går kväll skottade Claes snö i en timme, jag steg upp 2.30 inatt, skottade snö 10 minuter för att få ut bilen ändå.
Det brukar ta 3 timmar att cykla eller köra bil med tidningarna, men det var ju inte plogat. Jag gick och styrde cykeln, ofta snö upp till knäna, vid vissa brevlådor fick jag pulsa i snö upp till låren.
En sväng som brukar ta 40 minuter tog 2 timmar, då var jag så utmattad att jag inte trodde jag skulle orka mer. Då körde jag fast med bilen vid radhusen !
En abonnent som är en lärare jag hade på högstadiet, var ute och skottade, hon väckte sin man, de skottade runt bilen, Claes kom också fast han skulle på jobbet , han fick bara sova 5 timmar, fast han hade jobbat ca 16 timmar i går.
Efter en halvtimme fick vi loss bilen, bara att fortsätta gå och kämpa.
Jag skulle ha varit klar kl 6, men 9.10 var jag äntligen färdig.

Men inga abonnenter var otrevliga, tvärtom, de var förvånade att jag överhuvudtaget kom, en del talade till mig vördnadsfullt, som om jag hade varit en drottning.
" åååh, kommer du, det trodde jag aldrig "
Några bugade sig lite lätt, andra dunkade mig i ryggen och berömde mig översvallande.
Kändes som att jag en efterlängtad kändis.
De stod med spadar, snöslungor, kämpade för att få ut sina bilar, vissa hade flera meter breda snödrivor i midjehöjd bakom bilarna.

När jag kom hem så hade Claes redan kommit från jobbet,( 3 timmars pass idag ) det tog honom en timme att skotta så vi fick in bilarna.
Jag skakade i hela kroppen, katten såg bekymrad ut.
Åt en nudelkopp, la mig 10.30 men somnade först kl 11, blev avbryten i min sömn av oljud från gatan, och Claes mobil som ringde. Vaknade hela tiden, utmattad av mardrömmar där jag fortsatte dela tidningar.
Steg upp strax efter kl 16, har ont i hela kroppen, kan knappt gå, jag stapplar och stönar.
Och nu är det bara 7 timmar tills jag ska stiga upp och fara på jobbet igen !
Skulle behöva vara ledig en vecka eller så.