Besök hos veterinären

Jag har gråtit så mycket idag att jag borde inte ha några tårar kvar, men jodå, jag håller på att gråta nu med.
Imorse var Sasha piggare, åt med god aptit, och gjorde sen det hon skulle i sin låda.
Veterinären undersökte henne och sa att det finns en knöl i magen, och att det är för lite vita blodkroppar i blodet, och att hon var uttorkad.
Men hon vet inte exakt vad som är fel på kisse, men gav henne en dos kortison och så sprutade de in vatten under skinnet på henne, som tydligen kattkroppen kan tillgodogöra sig. Jag fick också med mig specialmat som är extra nyttig, och imorgon ska jag få hämta ut kortison på apoteket, egentligen skulle jag ha hämtat idag och gett första dosen själv till henne, men de kom fram till att jag inte var i sånt skick att jag skulle orka fara på apoteket.
Jag fick uppmaningen att se till att katten äter, tvångsmata henne om jag måste, och att själv se till att dricka ordentligt, jag var ju svimfärdig, det flimrade för ögonen på mig, att min lilla flicka kanske är så sjuk.

Vi kom hem, och hon gick till köket och åt tonfisk som var kvar sen hennes lunch.
När sen Claes kom hem så bytte han kattsand, och jag la fram den nya specialmaten åt henne. Hon åt med god aptit, drack, gick på lådan, och åt sen lite till.
Hon verkade pigg, och hoppade upp på bordet och kliade sig lite grand, det har hon inte gjort på några dar.
När vi sen åt själva i vardagsrummet så kom hon och satt med oss i soffan, purrade och såg allmänt nöjd ut. Efter nån halvtimme gick hon och åt lite mer.
Jag tycker hon ser friskare ut, och lite rundare än i förrgår, det tycker Claes med.
Så jag hoppas innerligt att veterinären har fel om "max några månader" , min kattflicka är ju bara 6,5 år, jag hade ju hoppats på att ha henne tills hon blir uppåt 20 år ju, jag dyrkar min kisse så mycket.