Men det går inte alltid som man tänkt.
När vi kom dit så var det fullt med folk ute i korridoren,som fixade inför Svea festivalen i helgen. Vi väntade på att showen skulle ta slut, plötsligt öppnades dörren och en del började gå ut, eftersom vi hörde musik så kunde vi inte motstå att stå i dörröppningen och titta in,och då sjöng de La Dolce vita, och hela publiken ( de som inte gick alltså ) sjöng med .
Sen var det slut och resten av publiken gick, när vi sen kom ner till scenen så höll de andra dansarna på att byta om redan.
Plötsligt så kom Lars-Åke , med smink, men utan Babsans peruk, med glasögon och i sina vanliga kläder.
Vi frågade inte ens om att få ta en bild, det skulle ha varit lite för närgånget.
Han skrev autografer i block och på foton.
Så frågade vi om vi fick träffa Christer, men han svarade att Christer redan var i logen och inte ville träffa fans innan han var klar,och sen skulle de gå och äta.
Men han skulle fråga ifall det gick bra att skicka in det vi ville ha signerat.
Och efter några minuter kom en man som arbetar med dem och sa att han skulle gå till Christer med bud från oss.
Vilken tur vi hade ,de flesta kändisar är väldigt vänliga och tillmötesgående.
Så vi fick autografer i blocken, signerat på foton och på en skiva.
Tyvärr smetade texten på skivan ut sig lite grand när det blev buret tillbaks till oss, men detär ingen katastrof, för nu finns det ju en berättelse bakom det också.
Vi brukar själva annars hålla skivor och foton separarerade några minuter så det hinner torka.
Än om vi inte tog några bilder, eller fick träffa Christer, så är vi nöjda och glada ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar