lördag, augusti 07, 2010

Boktips - Familjens projektledare säger upp sig

Familjens projektledare säger upp sig, av Gunilla Bergensten.
Den boken köpte jag på en loppis häromdan för 5 kr,och det var väl investerade pengar.
Jag fick en helt annan förståelse för min man.
För det är inte hans fel att han inte vet var saker finns, eller inte tar ansvar, för han är man, de är såna.
Vissa saker i boken var nästan som om hon skulle ha tjuvlyssnat på oss faktiskt.

Boken handlar om en kvinna som inser att hon tar ansvar för var saker finns, när alla släktingar ( även hans släkt ) fyller år,och skicka kort eller köpa present till dem, köpa kläder till barnen, se till att barnen har med sig kläder till skolan för utedagar osv osv.

Exempel ur boken :
Han städar toa och tvättställ, men inte badkar,det glömde han,men det kan han väl göra nästa gång istället ?
( har hänt hos oss också )

Han läser inte veckobreven från skolan och vet inte när pojken ska ha med regnkläder
( japp, Claes spärrade till och med lärarens mailadress så breven hamnade i spamkorgen,för de kom ju så ofta ) jamen ???? de skickas ju ut av en anledning faktiskt.

han vet inte var tejpen förvaras
( samma här, det får jag frågan om ofta )

Han hittar inte plånboken
( inträffar så ofta så jag blir galen, busschauffören måste vara på jobbet i tid,och 30 min innan han börjar jobbet 2 mil härifrån så står han och ylar : var är min mobil, har du sett nyckeln till jobbbet, vem har gömt min plånbok ?? )

han undrar om hon kan skriva in saker i hans kalender i datorn
( jodå, liknande saker händer här, Claes har olika scheman varje dag,och när vi ska lägga oss så frågar han ofta mig : när börjar jag imorgon ? . morrrrrr, jag har naturligtvis antecknat det på en lapp,så han slipper starta datorn och logga in igen och kolla. )

Det är otroligt att samma saker händer hos oss som hos familjen i boken, så nu känns det bättre när jag vet att Claes inte skiter i att ta ansvar eller hålla ordning på saker, han kan inte hjälpa det, karlar är såna.
Jo visst,det finns undantag, min far är inte sån, och inte min morbror heller, men jag vet många kompisar som klagar på liknande saker med deras män,hihi.

4 kommentarer:

Laura sa...

Nej, jag har inte heller spotify så det blir nog bara vanliga youtube-videon som jag lägger upp! :)

Har du aldrig fått hoppa i bollhav, då har du verkligen missat någonting! :( De borde göra bollhav och sådana där hoppslott för vuxna också, det är ju jätteroligt!! :P

Hoppas att du har det bra! Trevlig lördagskväll!

Kram!

Knasisen sa...

Visst de är män!...men de har ett ansvar som de kan välja att ta. De formas, liksom vi kvinnor av situation och omgivning. Olika saker är olika viktiga för olika människor oavsett kön. Om inte du och massa andra kvinnor tog kontrollen över barnens veckobrev ex...ja, då var ju männen tvungna, även om de skulle missa till att börja med, men sen lär de sig. Så nej, det är inte så enkelt som att säga att de är män. Jag själv låter bli en hel massa "måsten" ibland, just för att de inte är viktiga för mig.

Sofie

Myran sa...

Det är nog inte så att "de är såna" utan att det i många fall finns en kvinna som tar hand om allt det där de "inte kan". Många kvinnor släpper inte heller fram männen i såna saker, då är det inte heller lätt att veta/förstå vad som är viktigt.

maxell sa...

Jag kan inte med såna där generaliseringar. Visst finns det poänger i dem för det blir ingen höna utan några fjädrar, men jag köper det inte rakt av. :)

Så vitt jag vet finns det inget som slår kommunikation när det gäller såna här saker och förhållanden i allmänhet (och här inkluderar jag ALLA förhållanden människor emellan). Hur man dock kommer att kommunicera bra mellan olika parter... tja... det får man lära sig med åren efter bästa förmåga.