De första 15 åren gick det bra,det tog inte så lång tid att dela ut tidningarna, ca 2 timmar på bar mark och 2,5 på vintern, enstaka ovädersdagar tog det 3 timmar.
Sen fick jag sådär 30 % större distrikt, tidningarna ökade succesivt från 6 sorter till 15 sorter. Men jag hade bara 3 timmar på mig, var jag inte klar då så fick jag sura lappar från kontoret att jag bara skulle vara klar i tid, annars hotade abbonenterna att säga upp prenumerationen !
Och i vintras jobbade jag gratis övertid minst en timme per dag, och det var kallt och jäkligt. Så jag bestämde mig för att sluta, att ta tillbaks mitt liv och bli fri.
Att få sova på natten, och när " allmänheten varnas för att gå utomhus pga storm " så slipper jag vara ute i 3 timmar,när tidningarna flyger bort och postcykeln blåser omkull hela tiden när jag går in i ett hyreshus.
Jag har levande mardrömmar om hyreshusen ,de 21 uppgångarna på slutet av distriktet, då och då så blixtrar det till för min inre syn, jag ser de där hyreshusen framför mig i nån fjärdedels sekund,och så mår jag dåligt. Men nu är det över.
Det händer fortfarande såklart,och då blir jag ledsen, men efter några sekunder kommer jag på att jag är ju fri nu. Jag ska aldrig mer kuta upp och ner i alla trappor,jag kommer nog att återfå min frid så småningom, tills vidare sjunger jag på tröstande låtar som Level 42, " beacause its over, and I aint comming back " .
Dan innan jag slutade så skrev jag på kort och stoppade åt mina 8 favoritabbonenter, såna jag brukar träffa på ibland och prata med,och såna som brukar ge mig julklappar, kan ju inte bara försvinna spårlöst efter så länge.
Och sista dan hade jag fått nåt från 5 av dem.
Jag fick ju tårar i ögonen för varje grej jag upptäckte, en man kom till och med ut med en present och ja då rann tårarna ner för kinderna på mig, att folk kan vara så gulliga.
Men på slutet när jag var trött och svettig så kändes det skönt att et var över,och jag stoppade i sista tidningen nånsin samtidigt som jag lyssnade på Liza Marklunds låt och sjöng : Finaly free, to be or not to be !
Och sen sprang jag nerför trappen och hoppade upp på cykeln och trampade mot bilen,och då började jag gråta. Jag skrattade och grät och snyftade om vartannat, det har ju egentligen varit ett fint arbete i alla år, utom de sista 2,5 åren då,och bortsett från vissa ovädersdagar.
Kom hem och öppnade mina presenter, så här såg det ut innan jag öppnade.
Och tänk vad folk är gulliga ! Det kändes typ som att jag jobbat 40 år och fick en guldklocka och blev avtackad ju.
Lindt choklad och ett kort med texten : Tack Anna för alla dessa år du lagt VK i vår låda. Hoppas att din efterträdare blir lika punktlig som du har varit. Jag önskar dig allt gott och lycka till i fortsättningen,från Gunnel
En flaska vin och ett kort : Hej Anna ! Tack för kortet, synd för oss att du slutar,för det har ju fungerat bra i alla år när du varit till oss med tidningen. Jag kan dock förstå att du inte vill vara uppe när alla andra sover. Lycka till med det du tänker göra framöver.
Har som du ser en liten present, som jag absolut inte vet om den passar, men du får väl ge bort den annars. Kram Britt-Marie.
( jag är ju nykterist,så min mor fick den,men det är ju tanken som räknas,så jag blev jätteglad ändå , ska spara etiketten och scrappa med )
Ytterligare ett kort : Hej Anna ! Jag förstår verkligen att du vill ha ett annat jobb och jag unnar dig att få sova på nätterna. Tack för den här tiden ! Sköt om dig och lycka till med ett annat arbete ! Vi kanske ses nån gång. Hälsningar Marta.
Han som kom ut och gav mig presenten personligen, gav mig en Alladinask.
Text på kortet : Ett stort TACK Anna. Lycka till i ditt framtida arbete. Undrar om vi får en lika bra person som du som tidningsbud. Hälsningar Familjen Hedberg.
Och så den sista presenten , en blomstercheck på 100 kr !
Text på det kortet : Hej ! Tack för kortet. Tack för denna tid. Skickar en blomcheck så du kan köpa en fin höstblomma. Njut av livet och ha det så bra. Bo och Marianne.
Jamen åååh vad de här människorna är underbara, jag skulle kunna visa upp de här korten när jag söker jobb ju,för att visa att folk är nöjda med mig, ja nu gråter jag en skvätt igen,jag blir verkligen rörd :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar